I. 1686:års kyrkolag:

Kap 17: § 1. Predikoämbetet skall både med lära och leverne underrätta sina åhörare, huru högt det angeläget är, att de beflita sig om kristliga kärleksverk, ibland vilka de sjukas och anfäktades besökande, tröst och skötsel icke äro de ringaste.

§ 2 Eftersom prästerna icke kunna strax få veta, när en eller annan bliver sjuk, skola de förmana folket av predikstolen att giva sådant tidigt tillkänna, medan de sjuka kunna ännu någon reda för sig göra; ty den tjänst, som prästen med ordet och sakramentet skall bevisa den sjuke, kan eljest intet komma honom till någon nytta, tröst och rättelse. De skola också hos de enfaldiga betaga den fåfänga och fåkunniga inbillningen, att sjukdomen förökas, eller ock den sjuke dör dess snarare, om prästen i god tid kommer till honom; visande dem utav Guds ord, att han får därav bättre styrka och mod både till kropp och själ. ...
§ 8 Om så händer, att någon, som icke är av vår religion, fordrar i sin stora sjukdom någon av våra lärare till sig, så skall han intet undandraga sig, utan gärna besöka honom och med Guds nådelöften lära, trösta och hugsvala; han skall ock beskedligen, fogligen och fliteligen, med kristligt nit och allvarsamhet bjuda till att draga honom genom sanningens ord in på rätta vägen till att tro och bekänna, det Gud vill alla människors salighet, samt att Kristi död är för alla och därför låter kalla alla syndare till sig; men ingalunda skall han bekymra honom med stridiga och djupsinniga frågor och disputeringar. ...
Kap 28: § 7 Hospitalsprästerna, som de fattigas och sjukas själagagn sköta, skola med kost, lön, näring och värme förses. Gitter icke hospitalet en särdeles syssloman hålla, då skall prästen tillika den tjänsten förestå och de stycken förrätta, som därtill höra. —
§ 10 Uti hospitalet skall gudstjänst hållas alla söndagar, årshögtider och stora böndagar, såsom ock var torsdag veckopredikning, då något av catechismo måste föreställas. — För de ofärdiga och sjuka, som icke mäkta att gå i kyrkan, skall prästen under tiden göra gudstjänst vid deras sängar, lära, trösta och förmana dem till tålamod.

 II. Sjukhusstadga

Efter landstingens inrättande på 1860-talet blev det landstingets ansvar att tillse den andliga vården genom anställande av präst.
K. M:ts sjukhusstadga 20 dec. 1940
1 kap. 3 § Jämte direktion och läkare — skola vid varje lasarett finnas syssloman, husmoder, prästman samt sjukvårds- och ekonomipersonal enligt fastställd personalstat. ...
40 § Prästman antages och entledigas av direktionen.
Prästmannen åligger:
1) att i enlighet med vad mellan honom och direktionen överenskommits besörja gudstjänst och andaktsstunder å lasarettet;
2) att jämlikt därom meddelade bestämmelser å lasarettet föra anteckningar om födelser, dop, dödsfall och begravningar ävensom till vederbörande meddela uppgifter rörande sålunda verkställda anteckningar; samt
3) att i övrigt å lasarettet tillhandagå vid där förekommande prästerliga förrättningar. ...

III. Lagförslag enligt SOU 1949:53

1943 tillsattes en utredning om den andliga vården å sjukvårdsinrättningar som framlade sitt förslag 1949.
SOU 1949:53 Förslag till lag angående ordnande av den andliga vården vid allmänt sjukhus.
1 § Den andliga vården vid allmänt sjukhus skall, där icke, efter vad nedan sägs, särskild sjukhusprästbe-fattning inrättas, ombesörjas av prästerskapet i det territoriella pastorat, inom vilket sjukhuset är beläget. —
2 § Särskild sjukhusprästtjänst må inrättas, om den prästerliga tjänstgöringen å sjukhuset är så omfattande, att den kräver prästens hela arbetstid eller, utan att så är förhållandet, om den sammanlagda tjänstgöringen vid två eller flera sjukhus är av sådan omfattning som nyss nämnts och lämpligen kan fullgöras av en präst.
3 § Där så finnes lämpligt, må för den andliga vården vid allmänt sjukhus vid sidan av präst, som avses i 1 och 2 §§, förordnas person, som tillhör evangeliskt trossamfund och är för uppgiften skickad och lämplig (assistent).
Förslag till kungörelse med tillämpningsföreskrifter till lagen angående ordnande av den andliga vården vid allmänt sjukhus.
Sjukhusprästens åligganden. § 4
1). Sjukhuspräst åligger:
a) att genom regelbundna besök å sjukhusets olika avdelningar eller på kallelse av patient bereda möjlighet för de sjuka till personligt samtal med honom, vilket på därom av patient uttryckt önskan skall försiggå i enskilt rum,
b) att i den utsträckning domkapitlet bestämmer å sjukhuset hålla gudstjänster och andaktsstunder, —
c) att, där direktionen så finner lämpligt och de prästerliga göromålen det medgiva, ägna de sjuka omvårdnad jämväl i socialt hänseende samt fullgöra de uppgifter, vilka eljest åligga social kurator eller bibliotekarie,
d) att vara ledamot av den nämnd, varom i § 13 förmäles /”Särskild nämnd för den andliga vården” - bestående av läkare vald av direktionen, sjukhusets präst, husmor och en av samtliga avdelningssköterskor vald sjuksköterska./
e) att i samråd med berörda nämnd föranstalta om att de sjuka beredas underhållning och förströelse, —
Assistent vid den andliga vården § 12
Har av huvudmannen för sjukhus anslag beviljats eller medel eljest ställts till förfogande för anställande av assistent vid den andliga vården vid sjukhuset, äger sjukhusdirektionen att tillsätta befattningen på förordnande för viss tid eller tillsvidare ävensom entlediga befattningshavaren.
Direktionen har att utfärda instruktion för assistenten och därvid tillse, att sjukhusprästen åvilande arbete och ansvar för den andliga vården å sjukhuset icke genom anställande av assistenten begränsas. Jämväl i övrigt åligger det direktionen att vaka över att assistentens arbete icke kommer i strid med sjukhus-prästen åvilande ansvar. 

 IV. Proposition 1958:67

Resultat av utredningen blev att riksdagen 1958 beslöt (med bifall till hemställan från statsutskottet - SU 1959 B:91) att från och med 1962 ansvaret för den andliga vården på sjukvårdsinrättningar skulle åvila det pastorat inom vilket sjukhuset var beläget. De fria trossamfunden skulle fritt få verka på sjukhusen om sjukvården ej lade hinder i vägen.

 V. Betänkande av utredningen om andlig vård Ds Kn 1979:2

1979 lade en utredning inom Kommundepartementet fram ett betänkande:
Andlig vård vid sjukhus, kriminalvårdsanstalter m. m. Betänkande av utredningen om andlig vård. (Ds Kn 1979:2). Utredningen föreslog:
1 § Den som är intagen för vård vid sjukvårdsinrättning eller institution inom omsorgsvården skall i den utsträckning det kan ske beredas möjlighet att utöva sin religion och åtnjuta andlig vård genom trossamfunds försorg.
2 § Svenska kyrkan och Sveriges frikyrkoråd skall i samråd med huvudman för vårdinrättning som sägs i 1 § erbjuda andlig vård vid denna i lämpliga former och anvisa personal för detta ändamål. Sådan personal skall också förmedla kontakt med annat trossamfund än det som den själv företräder, om någon intagen påkallar det och så ske kan.
Utredningen ledde fram till regeringens proposition 1979/80:152. Därigenom inrättades särskilda prästtjänster (komminister för andlig vård på sjukhus) vid de sjukhus som hade 1200 patienter. Sveriges frikyrkoråd/-SAMRÅD fick anslag för inrättande av sjukhuspastorstjänster. I Kulturutskottets yttrande fastslogs principen om lika fördelning av ansvaret mellan de fria kristna samfunden och Svenska kyrkan.
1983 antogs Riktlinjer för andlig vård vid sjukhus av Svenska kyrkan och Sveriges frikyrkoråd/SAM-RÅD.

VI. Församlingslagen 1988:180 (Kyrkolagen 1992:300)

I och med den nya stiftsorganisationen som kom genom Församlingslagen (1988:180) omorganiseras arbetet så att stift och församling samverkar i den andliga vården.
1 kap 8 § De territoriella församlingarna inom ett stift skall utgöra en kyrklig samfällighet (stiftssamfällighet) för att sköta följande gemensamma församlingsangelägenheter: —
2. främjande av församlingsarbete bland finskspråkiga och samer, andlig vård vid sjukhus och andra större vårdinrättningar samt vid kriminalvårdsanstalter och militära förband i fredstid,
I den nya kyrkolagen (1992:300) motsvaras avsnittet om den andliga vården på sjukhus av Sjätte avdelningen 23 kap 2 § Stiftsamfälligheten skall — 3. främja andlig vård vid sjukhus och andra större vårdinrättningar, vid kriminalvårdsanstalter och vid militära förband i fredstid,
Från och med 1989 finns det inte längre några komministraturer för andlig vård vid sjukhus. Begränsningen att det skall vara 1 200 patienter för att inrätta en tjänst är borta.
1998-01-11 an dl Sten Lundgren